det är just vad jag är nu! Förbannad rent ut sagt... Jag skäms för att vara utbildad undersköterska i grund och botten..ja jag skäms ögonen ut mig!! Vad av denna ilska?? Kanske ni undrar..

Jag är less på att läkare och vårdpersonal ignorerar sitt jobb, jag undrar om det finns någon som inte haft ett enda dåligt bemötande av vården, sedan jag fick barn kan jag räkna upp ett antal. Med en mamma med astma, som gång på gång fått åka in och fått hjälp med andningen och fått taskiga, rent krassa kommentarer för det. En kusin på 3 år vars pappa fick bombhota sjukhuset när dom inte fick hjälp efter att pojken spytt konstant i ca 3 veckors tid, det visade sig vara snabbväxande, elakartad tumör i huvudet på honom. Med barn som blivit sjuka till och från, varav pojken min är ett riktigt öronbarn och jag får höra att jag inte är bra som åker upp med mitt barn på sjukan kl 23 på kvällen, det visar sig att öronen är rejält inflammerad och läkaren förstår mig efter en titt i öronen. När jag väntade vårt andra barn och var inlagd på sjukhuset så fick jag en biverkning av ryggmärgsbedövningen, jag grät för att huvudet gjorde så fruktansvärt ont, jag kunde inte göra någonting, och blev ändå totalt ignorerad..tills det kom en räddande ängel och dom listade ut att det var en biverkning, man var tvungen att spruta in blod i ryggen så att ryggmärgsvätska skulle sluta läka ut. Då först blev jag bra. Ska man behöva stå ut med detta dåliga bemötande och rena slarvighet?? För det tycker jag det är, man gör inte sitt jobb riktigt från grunden. Man gör inte det man lärt sig göra...

Håller ni med eller har ni bara bra minnen utav vården? Jag har ett antal fler.....

Någonting är ju helt klart fel om man ska behöva hota sjukhuset till att göra en ordentligt genomförd undersökning.. Någonting måste göra helt enkelt!



kram / Johanna