Efter lunchen så skulle vi gå ut var det tänkt. Barnen var inte alls sugna, Alex fastnade framför något program på tvn och jag satt och vaggade Oliwer som inte kom till ro. Till slut sov vi, jag och Oliwer.

Vaknade av att Adrian drog mig i tröjan, han sa själv att han trodde att han har lågt Blodsocker. Ledsen och grinig som han blir så orkar han inte gå in i köket först. Alex stack honom i fingret och mycket riktigt, han var låg. Så det blev mellis och sedan hade vi en glad kille här igen.

Jag låg på soffan en stund och funderade hur det kommer sig att blodsockret svänger så snabbt? Han hade 7 innan han åt lunch och då har han endast 0,5 enhet insulin, väldigt lite med andra ord. Han åt bra, han hade sysslat med lugna aktiviteter och ändå så sjönk hans socker. Ibland så förstår jag inte denna sjukdom?!

Sedan var jag uppe på benen snabbt, slängde ihop kycklingen och den bakade potatisen och in med den i ugnen. Fixade salladen och snodde ihop lite vitlökssmör. Så nu sitter jag i lugnan ro och inväntar middagen. Pappan spelar Fia med knuff tillsammans med barnen. :)

♥Härliga Lördag!♥

Jag fyllde år igår;) Haha. Men den dagen kom i skymundan pga allt annat som är här hemma nu med sjukdommar och allt. Vi borde träffas snart=)

Hehe, ja men ibland är det skönt att bara sitta inne också =)

Jag har fått lära mig att sockret tenderar till att ligga lägre än normalt under ca en veckas tid efter en magsjuka.

Tove/epiphany

Vad skönt att somna tillsammans med bebisen, så mysigt. Hoppas att ni får en härlig lördagskväll. Kramar Cissi

men varför blir det så? finns det någon förklaring alls?

Ja, det är en knepig sjukdom det där. Ibland finns det helt enkelt ingen förklaring, trots att man så gärna vill hitta en. Det är ju otroligt skönt att han kommer och säger till när han är låg, jag kan tro att det inte kan vara så lätt att varken veta eller se ibland. Tummen upp för Adrian! :)