Gick sådär ska jag väl erkänna. Vi var ut, vi gick iväg, Tindra satt i vagnen och Adrian fick plocka fram sin cykel för första gången i år. Och det skulle jag kanske låtit bli idag..plockat fram cykeln alltså. Han lärde sig förra sommaren att cykla utan stödhjul, 3½ år gammal, och när man inte cyklat på en hel vinter så är man juh lite ringrostig. Så även min son... men han har sånt häftigt humör! Han blev så arg när det gick dåligt så han skrek rakt ut "Men mamma det går inte"..jag försökte hålla mig lugn, log lite för mig själv över denna underbara bestämda lilla varelse. Även pojkarna på gatan log... Han cyklar en bit till och blir genast arg när han inte får till det, vi möter en kille på gatan som pratar med Adrian och tycker han är duktig. Jag är tacksam över att någon annan säger det. Men vi hinner inte långt, får vända och gå hem igen...dags att laga mat.

Så efter lite bråk och stök här utanför med en besviken liten kille så kom vi äntligen in...kastade ihop lite pannkakor (barnens favoritmat) och hoppades på att få dom på bra humör igen...det lyckades!! Thanxs to you panncakes! ;-)

Snart dags att duscha av barnen och förbereda dem inför kvällen...


Adrian sitter och målar...ser ni vilken fin teckning! Tindra är överlycklig när hon håller i kissen.