Är det inte en ganska otäck mening? Jag gillar den inte alls..

Ikväll kunde Adrian inte somna, han låg länge och försökte men var så rädd för att somna och drömma om mardrömmen han drömt igår natt. Så jag kröp ner hos honom och han började prata, vi pratade länge om döden. Han sa att han inte vill dö, han vill inte att vi ska dö. Han frågade om det fanns barn som blir sjuka och dör?! Och ja jag måste säga att mina tårar inte var långt ifrån då. Han grät en skvätt över att han inte vill dö, han vill inte bli gammal! Min fina lilla kille..det gör så ont i mig då han börjat fundera så mycket över dessa saker. Jag vill inte att han ska behöva tänka på sånt och oroa sig och samtidigt vill jag inte ljuga. Dilemma. Han är en verkligt fin kille Adrian, hans personlighet är så vacker.

När han somnat kände jag en kall kår efter ryggen, vad skulle jag ta mig till om något hände mina barn!? Hemska tanke. Kröp ner hos Tindra och hon somnade med pannan emot min mun, inkurad i min famn. *Älskade barn* Ni är så vackra.

Adrian och Tindra, mamma och pappa älskar er så otroligt mycket!!

Nu ikväll har vi suttit och kikat på Hockey.. och fikat kvällsfika. Gubben blev överlycklig. Tydligen så är jag världens bästa fru! ;)
 

Ser supergott ut!



Svar: Ja du, vi sitter eller ligger i sängen med dem tills de somnar... Ibland tar det en kvart ibland uppemot en timme. (Oftast runt halvtimmen.) Jag sitter hos Amanda först, ibland somnar Isabelle när hon väntar annars kommer jag till hennes säng, läser en bok och kliar henne på ryggen - då somnar hon ganska fort. (Hon har ju redan varvat ner när hon har legat och väntat.)