Jag måste säga att jag som mamma är rätt hönsig men i samma mening vill jag ta tillbaka det och ändra mig. För i vissa fall är jag hönsig, och visst säger jag till barnen att tex klättra försiktigt i lekparken, men dom får juh klättra. Så i vilken grad är man då en hönsmamma? Jag är rädd för att mina barn ska få någon sjukdom, inte dom vanliga förkylningarna då kanske men mer farliga bakterier eller kanske cancer. Min kusin fick som 3-åring en elakartad, snabbväxande tumör i bakhuvudet och jag har därmed levt relativt nära det, tack vare att min morbror satte ner foten och tvingade läkarna till en riktig undersökning, så lever min kusin idag. Han är lite utav en hjälte för mig. Men jag kan inte låta bli att känna en ilande känsla av rädsla varje gång mina barn kräks, äter dålig eller har ont i magen.

Så nånstans inom mig är jag en riktig hönsmamma, för jag vill mina barn väl, jag vill att dom ska få ut det bästa utav livet. Men jag vet också att jag inte alltid kommer kunna skydda dom ifrån allt som inte är bra. Man gör sitt bästa för sina egna barn, bara jag och Alex vet vad som är bäst för våra barn.

Med det vill jag ha sagt :
*Mina älskade barn, följ aldrig med främmande gubbar, vad dom än lovar er.
*Prata alltid med mig eller pappa om allt som tynger er...
*Lova oss att ta väl hand om era liv. <3
*Tugga inte med munnen öppen, kom hem i tid, spring inte ute på stan om kvällarna.
*Och smaka aldrig något som börjar på alko och slutar på hol...
*inte heller andra dumdristiga saker som folk lovar dig kommer vara guld och gröna skogar. Det kan aldrig vara bra för varken knopp eller kropp.

Jag är nog med lite hönsmamma skulle jag tro!

Lagom är bästa:) OCh du verklar ju vara helt lagom!

Vilken mysig bild den längst ner... Himlen är dunder! :)