Jag är ofantligt trött på alla vänner som bara skiter i en. Dom som man smsar, ringer och försöker hålla kontakten med men som det känns som att det är bara en som försöker, det är bara jag som vill och försöker. Det är iaf bara jag som hör av mig. Och jag är less på det, jag är less på att känna som att jag tränger mig på, inte veta om jag kan lita på er eller om jag ännu en gång bara kommer bli ledsen över att kanske återigen bli sviken av någon jag tycker om!? Nej nu får det vara nog, jag ger upp.

Jag vet inte vad som gör det men gång på gång blir jag ensam och kompisar överger mig, jag vet aldrig vad som hänt, om jag gjort något fel?! Med alla dessa hormoner i kroppen så känner jag mig mest bara ledsen. Ledsen över dom jag förlorat. Ledsen över dem jag kommer sakna.

Jag har några nära vänner kvar, få men nära. En människa som står mig väldigt nära är min kusin och det är jag otroligt glad över.

Jag hade hoppats att jag denna gång som gravid skulle behålla mina vänner, att jag inte skulle ses som tråkig för att jag växer och inte kan dricka alkohol. Att jag skulle få ha mysiga hemmakvällar med kompisar, fikadejter och allt annat kul. Att folk skulle glädjas åt pyret som växer därinne. Inte bara vi och familjen, utan även vännerna.

Nu ska jag gå och sova, gråta en skvätt och hoppas att jag snart mår bättre. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter, i hope!

Good Night...

åh fina! Jag känner verkligen med dig. Jag har haft samma otur som dig vid olika stunder i livet. Man får se det som att det är meningen, som att det kanske iaf var likabra. Vad är det för vänner som inte vill vara med dig den mest fantastiska stunden i livet?? När magen växer och en liten har flyttat in :) Jag hade velat vara med och klappa, stötta och gråta om det behövs. Min syster är ju gravid och inte är väl hon någon tråkmåns för att hon inte dricker alkohol. Vad är det för människor som värdesätter alkohol före vänskap? Nej du det är nog likabra att de droppar av om det ändå inte ser dig för den Du är och vill vara med Dig!!

Usch, känner lika dant :(

Men en sak är jag glad för, bebis i magen har växt mycket sen igår :P



Men det där med vännerna är inte alls kul, jag har 2 st kvar i Arboga som hör av sig och jag hör av mig till, annars är det bara jag.. Men man får hoppas att det vänder och att dom förstår att man kan ha roligt utan alkohol någon gång (:

Ja, det verkar vara en tråkigt trend - att bli övergiven av sina vänner när man är gravid eller har små barn. (Nu har jag ju varit gravid och/eller haft små barn i flera år, men jag kommer ihåg känslan.) Som tur är hittar man nya vänner, oftast gravida eller barn i samma ålder.



Hoppas att du får en skön tisdag i solen! Kramar Cissi

Någon gång i livet kommer vi alla till den punkt där vi måste fatta vissa jobbiga beslut. "vännerna" är en av dem. Vi har alla vänner som hängt med tillbaka från barndomen/högstadiet/gymnasiet/jobbet. Men vi växer ifrån varandra eller förhoppningsvis med varandra. det som händer är när man blir äldre att man kommer till en insikt där man ser allt klarare, du tycks göra det nu och se det som ngt bra. Nu kan du välja. Antingen fortsätter du att kämpa för deras vänslap, eller så väljer du att göra det som du är förtjänt av. Mityt råd är att välja det som du får ut mest utav. Koncentrera dig hellre på att dela med dig av din vänskap till dem som gjort sig förtjänt av den (för tro mig - just din vänskap är dyrbar) och sluta upp med att försöka med människor som bara tar energi utan att ge tillbaka...



Underbara bilder från midsommar förresnet ;D krama om!

åh! Så där ska det inte kännas :( Dom vet troligtvis inte vad dom går miste om. Du ska vara stolt över DIG och din fina familj och om människor eller sk. "vänner" i din omgivning inte kan glädjas med dig så är dom ingenting att ha - hårt men sant. Vänskap är bara äkta när den är delad. Man ska inte behöva jaga vänner. dom ska finnas där utan att kräva någonting tillbaka i såväl roliga som svåra tider.



du är en toppen tjej från topp till tå och du är värd det allra bästa. Glöm inte det!! :) Kram på dig tjejen

Å gumman va e det som har hänt? Tycker synd om dig som är me om detta igen. Vet hur det känns att förlora vänner som du vet. Trodde mitt hjärta skulle gå sönder av saknad efter det med C...



Om "vännerna" försvinner pga att du är gravid så är de inte mycke att ha. Långt innan vi fick Wilmer, innan jag ens träffat Magnus, så älskade jag att prata med dig och mina vänner runt omkring som var gravida eller hade fått barn. Har alltid glatt mig åt er lycka och det är väl så det ska vara...



Är så glad att du finns i mitt liv jag me gumman. Finns alltid här för dig, det vet du.



Vi kanske kan ses på fredag?



Puss och kram min älskade lilla kusin