Så kändes dagen igår kan jag säga.. Jag grät och grät och grät lite till, kunde knappt prata med någon för tårarna brände ständigt under ögonlocken. Jag antar att det "äntligen" fick komma ut, allt det man burit på sedan man fick veta att han har Diabetes. Dessutom var måndagen otroligt jobbig, Adrian var ledsen och tyckte alla stick i fingret var skit! Vilket jag kan förstå, han har gått från att vara en vad vi trodde helt "frisk" pojke till att nu bli stucken flertalet ggr varje dag.
Jag räknade sticken en dag, 10 blodsockerprover kom jag upp i..och på det blir det 6 insulinsprutor. Vi sticker honom alltså ungefär 16 ggr per dag! Usch, behöver nog inte ens förklara hur ont bara det gör i hjärtat. Men jag måste säga att han är helt otrolig, vilken stjärna killen är! Han är så duktig och att han ibland är ledsen är nog bara "bra", att även han får lätta på trycket och känna att det är okej att känna sig ledsen.
Jag och Tindra håller på att göra oss iordning, vi ska fika lite gröt och sedan bär det av upp till sjukhuset. Vi frågade Tindra om hon hellre ville till dagis idag och få leka med kompisarna men hennes svar blev "Jag väljer Adrian". Sötpruppen våran!
Slitigt är det oxå att som familj inte "hinna" ses..visst vi är upp i varandra hela dagarna, men det är en massa info, provtagningar, nya saker att lära sig och full fart för att aktivera barnen hela dagen. På kvällen splittras vi och Tindra åker hem med en förälder. Det är jobbigt, all vuxentid som man haft finns inte alls längre, nu när man behöver varandra som mest. Men det är bara att försöka tanka på och köra tills det blir permission. Vilket vi hoppas blir till helgen. Det viktigaste just nu är att vi får allt att funka och hjälper varandra att må bra.
Nu ska jag och Tindra slänga i oss lite gröt..vi ska vara på sjukhuset klockan 10 för diabetes utbildning. Barnen ska få leka på lekterapin. Jag måste säga att personalen däruppe är fantastiska! Vi har mestadels varit nöjd under hela tiden.
Det blev en bild på söt tussen! Adrian sa att han saknade alla katterna så, och speciellt våra storkissar!
Jag räknade sticken en dag, 10 blodsockerprover kom jag upp i..och på det blir det 6 insulinsprutor. Vi sticker honom alltså ungefär 16 ggr per dag! Usch, behöver nog inte ens förklara hur ont bara det gör i hjärtat. Men jag måste säga att han är helt otrolig, vilken stjärna killen är! Han är så duktig och att han ibland är ledsen är nog bara "bra", att även han får lätta på trycket och känna att det är okej att känna sig ledsen.
Jag och Tindra håller på att göra oss iordning, vi ska fika lite gröt och sedan bär det av upp till sjukhuset. Vi frågade Tindra om hon hellre ville till dagis idag och få leka med kompisarna men hennes svar blev "Jag väljer Adrian". Sötpruppen våran!
Slitigt är det oxå att som familj inte "hinna" ses..visst vi är upp i varandra hela dagarna, men det är en massa info, provtagningar, nya saker att lära sig och full fart för att aktivera barnen hela dagen. På kvällen splittras vi och Tindra åker hem med en förälder. Det är jobbigt, all vuxentid som man haft finns inte alls längre, nu när man behöver varandra som mest. Men det är bara att försöka tanka på och köra tills det blir permission. Vilket vi hoppas blir till helgen. Det viktigaste just nu är att vi får allt att funka och hjälper varandra att må bra.
Nu ska jag och Tindra slänga i oss lite gröt..vi ska vara på sjukhuset klockan 10 för diabetes utbildning. Barnen ska få leka på lekterapin. Jag måste säga att personalen däruppe är fantastiska! Vi har mestadels varit nöjd under hela tiden.
Det blev en bild på söt tussen! Adrian sa att han saknade alla katterna så, och speciellt våra storkissar!
Publicerad: Torsdagen den 7:e Oktober 2009 klockan 09:08:24.
Arkiverad under: Allmänt
Arkiverad under: Allmänt
