Jag måste få ventilera ut lite nu känner jag. Min son är hur duktig som helst och han är den modigaste killen jag vet men ibland blir det för mycket även för han. Nu till morgonen då vi skulle ta blodsocker och insulin så skulle farmor göra, det tog 1 TIMME innan det var klart, vilket innebär försenad frukost osv. Han tycker att det är otroligt jobbigt just nu med sprutorna.

Till lunch var det samma visa...till slut ville han att jag skulle ta, men det gick inte mycket bättre. Han försökte förbereda sig, men till slut så blir han ledsen, säger att han inte vågar osv. Och det gör ont, att inte kunna hjälpa utan att måsta förklara att vi måste göra det här.

Det gör ont i hjärtat att sitta och hålla honom i famnen och höra hans gråt, hans tysta ord i mitt öra om att han är en fegis, att han inte vill ha Diabetes osv.. Det spelar ingen roll hur många gånger vi berättar för honom om hur modig vi tycker han är och att han inte alls är någon fegis. Det är svårt att hålla tillbaka sina egna tårar när hans stora tårar rullar ner för kinden, att det enda man kan göra är att krama om honom, trösta och säga att det är okej att vara ledsen för att man har Diabetes. Det gör mig ont, jag skulle mer än gärna, liksom hans pappa, "ta över" diabetesen åt honom så han slapp.

Och ja jag förstår att det kommer säkert bli bättre, det kommer säkert bli en vana, han kommer bli van alla nålar..men allt detta prat hjälper inte oss just nu, för vi förstår också det. Men när ens barn är ledset, hur glad är man själv i hjärtat då? Man vet att det blir bättre men vi lever idag och känslorna är här och nu.

Framtiden tar vi en annan gång.... Nu ska jag kika till Tindra som verkar fått feber! Lillgumman!!

Till våra älskade barn: Vi älskar er så högt!

Tack :)



Åh stackars lille killen :( Jobbigt att få diabetes, min kusin fick det när hon var 10 om jag inte minns fel. Är Adrian för liten för att ha en såndär pump? Jag tänkte så slipper han ju sprutorna. Min kusin har en sån pump, fast från början hade hon sprutor hon också. Det tar väl ett tag innan man fått fram vilken mängd insulin som behövs. Hoppas det blir bättre!



Jo i och för sig är det bra att dom kan lägga pengarna på det, men som sagt om dom ska lära sig så måste det ju svida lite också.



Ha det så bra!

Men fy vad jobbigt :( Vill bara skicka en jätte bamse kram.....kram!!

Ni kommer klara detta...jag tycker du är en toppen mamma och lillen är jätteduktig :)

Ni är så duktiga allihopa!!! Vi har fortfarande problem med Alex och hans sprutor. Fast nu äntligen börjar det bli bättre.

Allt du skriver i det här inlägget är ordagrant hur vi har haft och ibland fortfarade har! Jag förstår allt du beskriver!

Kämpa på så gott ni kan! KRAM

Usch så jobbigt. Sitter här med tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg. Måste vara såååå otroligt jobbigt att vara tvungen att göra det, och så ofta ändå, när han är så ledsen.



Ni är så duktiga allihop tycker jag! Kramar Cissi

Usch, blir alldeles tårögd då jag läser ditt inlägg!

Man vet som inte vad man ska skriva för att visa att man bryr sig, alla ord känns för små...



Ni är fantastiska föräldrar och Adrian är så duktig och modig...



Efter regn kommer solsken och jag hoppas det blir ljusare för er snart då allt känns bättre =)