Många har sagt oss att det är stor skillnad att gå ifrån 1 barn till 2 medans det nästan inte är någon skillnad alls att gå från 2 till 3 barn. Men jodå visst är det skillnad, iaf i början innan man fått till rutiner och allt. Särskilt då man har ett barn med en sjukdom som ska skötas..jag känner en enorm stress att hinna med mig just nu men jag vet också att det kommer bli bättre och lättare så småningom.

Just nu är hemmet ett mindre kaos..stökigt lite överallt, jag tänker varje dag att jag ska ta itu med det men jag hinner aldrig dit. Lite mitt eget fel men just nu njuter jag av att mysa med Oliwer när vi är ensamma och sedan kommer Adrian och Tindra hem och då är det verkligen full fart! Men jag älskar det, även om jag emellanåt mest vill kasta ut dom två större i snön så dom kyler ner sig när dom bråkar och slåss. ;) Vilket dom gör mycket nu och i nästa sekund är dom vänner igen.

Livet är fantastiskt! Våra barn är underbara små individer. All kärlek och lycka önskar jag dom!

Jag håller med dig, många säger att "trean hänger bara med, märks knappt". Jag tycker att första året m tre var jättejobbigt, kanske för att vi har dem så tätt, kanske för att det är två blöjbarn, två som ska åka vagn, två som vill bli burna, tre som vill sitta i knät, men man har ju bara TVÅ armar - de räcker inte alltid till TRE barn... Han är ju så liten än, klart du ska passa på att njuta och snusa bebis! Hoppas att du får en mysig kväll. Kramar Cissi